Trotsålder.
Grabbarna är inne i någon typ av självständighetsprövning, båda två, samtidigt. Den ene är lite värre än den andre. Fyra å ett halvtåringen är den som prövar vårt tålamod mest...
Allt är en strid för honom, så det gäller att välja sina slag. Det är en strid att ta på kläder, att äta, borsta tänderna, gå och lägga sig, sitta, stå, gå, prata, lyssna... antagligen har hans varelse fullt upp med att lära sig om allt just nu, och det gör han genom att pröva. Allt blir prövat, vi, saker, lillebror, kompisar, människor han inte känner, alla.
Var ute och tog honom på ett varv runt kvarteret på skidorna. Han kämpade på och tyckte det var roligt. Vi mötte fyra personer på vår väg... De skrattade och tyckte antagligen att han var rätt gullig där han stretade sig fram. Han räckte ut tungan åt dom och sa att dom var fula, direkt till dom... Inte alltid lätt att läsa av vad folk menar när de skrattar antar jag...
Samtidigt försker vi få ihop livet, med barn, kärleken, jobb och företaget. Fokuserar man på en sak är det något annat som får ta stryk. Som att klämma på en ballong ungefär.
Bara barnen mår bra, bara barnen mår bra.
Kommentarer
Postat av: Syrran
Barnen mår bra om föräldrarna mår bra. Kan vara bra att komma ihåg.
Trackback
